Den 8 mars varje år är det internationella kvinnodagen

Vad handlar den dagen om egentligen? Jo, varje år (sedan början av 1900-talet) uppmärksammas ojämställdhet och kvinnors situation världen över. Sverige anses vara ett land med hög jämställdhet – men det finns något som jag reagerat över och tänkt ganska mycket på den senaste tiden:

Vi har en fantastiks sjukvård i Sverige – vi utbildas i sexualkunskap i skolan i unga år, både hur vi skyddar oss men också hur ett barn blir till. Vi har ungdomsmottagningar dit våra ungdomar kan vända sig med olika frågor och funderingar eller t.ex. få preventivmedel. När vi blir gravida finns mödravårdscentraler som kallar oss på regelbundna kontroller och när vårt barn är fött får vi komma på ett flertal kontroller för att se att barnet utvecklas som det ska.

Men sedan: när vi närmar oss klimakteriet vem tar hand om oss då? Klimakteriet nämns knappt i skolans läroböcker, ingen pratar om klimakteriet på mödravårdscentralen när vi är på cellprovskontroller – och många kvinnor upplever sig negligerade när de går till en läkare och beskriver sina symptom. Det är inte ovanligt att kvinnan istället diagnostiseras för utbrändhet och kanske till och med får antidepressiv medicin. Varför är det så fortfarande år 2022? Alla kvinnor hamnar förr eller senare i klimakteriet, så varför utbildas vi inte/sprids inte kunskap om hela kvinnans liv?

Visste du t.ex. att klimakteriet inte börjar först när vi är 50 år?

Klimakteriet är en längre tidsperiod som ofta börjar betydligt tidigare.

Tidpunkten när mensen har upphört (12 månader blödningsfri) heter menopaus.

Det finns en mängd saker som jag önskar att jag hade lärt mig innan jag låg helt klarvaken och inte kunde somna om, fick värk i fötterna (särskilt på morgonen) och var otroligt lättirriterad på småsaker. Saker som jag senare fått veta att det är typiska tecken på förklimakteriet. Visste du t.ex. att:

• De första klimakteriesymptomen kan komma redan så tidigt som vid 35-40 års åldern
• Att våra hormoner och signalsubstanser i hjärnan påverkar vårt mående och det går att lindra symptom som med vila, rörelse, kost och återhämtning.
• Att vi kan lindra symptomen genom att träna och bygga upp kroppen med muskler gärna innan vi går in i klimakteriet – dessutom är det mycket svårare när hormonerna i kroppen åker berg- och dalbana
• Att kroppen behöver mat – för att bygga få en hållbar kropp. Att gå på strikta dieter eller att banta innebär en stress för kroppen – och den typ av stress är negativ för våra kroppar som då ofta reagerar med ännu starkare klimakteriesymptom

Hoppas du har nytta av inlägget och om du vill lära dig mer så kan du boka klimakterierådgivning med mig här.

/Helena, ”Stark Genom Klimakteriet”-Coach.